Jag är här ...

...
Tillbaka från resa uppfylld av vän-tid, vackra byggnader, god mat och många öl. Resan gick bra och var trevligt. Wien var vackert, Bratislava annorlunda från Wien men fint det med.

Det som lade lite sordin på stämningen var att första kvällen i Wien, tidigt, redan vid nio på kvällen när vi var på väg från hotellet in till city för att äta, blev vi vittne till en brutal misshandel. En ganska ung kille klev på på en station precis innan dörrarna gick ihop. Han stod nära oss, kanske två tre meter. Helt plötsligt dyker två killar upp och sparkar ner honom. Alla i vagnen skrek, och en av de som slog blev jättehotfull och skrek och gjorde utfall mot övriga i vagnen. Jättenära oss. Jag blev så rädd. Fick sådan ångest. De knuffade av honom på nästa station och fortsatte. Men vad vi kunde se försökte några gå emellan och en person tog tag i den skadade killen och föste med sig honom bort. Sen åkte tåget och vi såg inte mer. Jag har aldrig varit så nära en sådan hemsk misshandel och jag vart så rädd. Efteråt fick jag svårt att andas när vi skulle åka tunnelbana på kvällen igen. Att det ska behöva vara så. Jag var så lättad sen att det var med kompisar jag reste och inte med min familj och hade mina barn med mig. När man är ute och reser med familjen så brukar man ju kunna vara ute betydligt senare än så och vi brukar åka tunnelbana ellre andra sådana färdmedel ... Jag blir så leden när jag tänker på hur det blivit och att man ska behöva vara rädd för att vara ute på kvällarna, eller för den delen dagarna med.
Jag vet att det ändå är rätt ovanligt, men det händer ju ... Otäckt.

---------------------------------------------------

Jag fick några nya keramikidéer.

----------------------------------------------------
Precis innan jag åkte brände jag klart en ugn, glasyr och dekal och levererade till butiken jag säljer.

Idag ska jag ha lite gäster, för jag fyllde medan vi var borta. Solen skiner ute och det är redan jättevarmt. Det blir trädgårdsfika.