Mina älskade pelargoner hänger löst ...

... min man är allergisk! Ja, jag kan snart inte skylla på något annat. Jag har försökt med allt möjligt trots att jag hela tiden misstänkt pelargonerna. Nu har han insett det själv och jag kan inte mörka längre. Nu kan man ju tro att jag föredrar pelargoner före min man och så är det ju inte. Men alla ni som tycker om fina, vackra pelargoner förstår vad jag menar. För mig är det glädje att sitta vid frukostbordet och titta på knopparna som sväller och sen slår ut som fulländade konstverk. Och han nyser. Snorar. Är trött. Nu kan de ju snart flytta ut, men inte än, och vad gör jag. Jag har pelargoner i alla rum! Han äter medicin, tar ögondroppar men det räcker icke ... Jobbigt.