... igen. En liten bit tegel har lossat. Har varit hos Mats på Brännpunkt och fått lite cement och ska försöka laga. Det oroande är att jag ska försöka sätta fast ett element som nu hänger lite där jag ska cementa fast teglet. Och ja, hur gick det sist när jag gav mig på att justera elementen? Jo, ett gick av och det kostade flera flera tusen att byta alla element. Så jag är lite nervös. Pappa ska få hjälpa mig idag.
Annars försöker jag leva i nuet. Det händer så mycket. I mig. Hos vänner. Hos vänners familj och deras vänner. Livet är ju här och nu.
I helgen var vi kontaktfamilj till vår vän som har downs syndrom. Han har kommit till oss på helger av och till sen han var 5 år, och nu är han 21 år. Och då får jag verkligen känna att det finns andra värden i livet. Det är bra för mig. Jag blir glad. Både för att han har ett härligt liv och för att han då lär mig att vara här och nu och uppskatta både små och stora saker.
No comments:
Post a Comment